läser våra gamla konversationer, snart ett år sen. det va du som börja med allt, och du som sluta det, fick mig att fastna i något som inte ledde nånstans.
2010-01-18.

- haha du gillar att ringa mig XD
- ja, antagligen så gör jag det ;)

och det gör jag fortfarande, jag vet det. men lördagen fick mig att tänka på det på ett helt annat sett.
men nu känns det igen. och jag visste att du ville ha mig, så länge jag inte ville ha dig. och jag ville ha dig så länge du inte ville ha mig. så, varför dras vi till sådana som inte vill ha oss? vore det inte mer logiskt att gilla någon som faktiskt VILL ha en?
är det för spänningen? är dom som vill ha oss för förutsägbara? vill vi va olyckliga och veta att man inte kommer få det man vill ha? vill man alltid ha ett mål att sträva efter? om man når det målet, vad händer då? vad får oss vilja ha saker som är utom räckhåll?